Historik
I mitten av 1800-talet hade industrialismen pågått närmare 100 år i England och västeuropa. Deras egen skog började ta slut. Man sökte sig till de nordiska länderna efter sågat trävirke. Sverige såg sin chans att få exportera virke.Stora Kopparbergs Bergslag var ett av de företag som nappade på tillfället. Deras vattendrivna såg vid domnarvsforsen skulle utöka sin kapacitet. För snabbare transport till kusten vid Gävle beslöt man sig på en bolagsstämma i juli 1862 att beställa en ångbåt för transporterna mellan Domnarvet och Korsns, på andra sidan sjön Runn. Från Korsnäs fanns det sedan ett par år redan en järnväg till Gävle där virket skulle transporteras. Stora Kopparbergs Bergslag vände sig till Södra varvet i Stockholm för att beställa båten. Namnet Domnarfvet fick den redan på ritningen av konstruktören Kai Agerskov. Båten levererades i februari 1863 och monterades ihop på plats.Priset var 21531,70 inklusive montering. Per Olsson anställdes som skeppare ( nuvarande ägares farfars farfar ) till en lön av 732 kr/seglationsperiod. Löne- och kostnadslista för Domnarfvet finns för åren 1863 - 1886. Efter sjösättningen blev dess arbete att dra pråmar med sågat virke över Runn till väntande tåg i Korsnäs. Detta sysselsatte Domnarfvet till 1886, då Bergslaget beslöt att flytta exportsågningen till nedre Dalälven vid Marma. Domnarfvet fick följa med och arbetet övergick till att dra timmerflot tillsammans med Åsta, Laxen och Bäsingen fram till början av 1970-talet, då flottningen lades ner. Domnarfvet köptes tillbaka till Runn av Nils Nyström från Säter 1975. Han tog ur spelet och byggde om och ut hytten. 1985 köptes båten av den nuvarande ägaren och skepparen Ove Arvidson. Båten är sedan år 2000 K-märkt av Svenska Sjöfartsmuseet.